Min kärleksaffär

Långt där borta bakom husen vaknar hon. Hon är vackrast av oss alla. Hennes andedräkt är varm och hon ger liv åt allt liv. Hon väljer att dela med sig istället för att ta. Det hade varit så enkelt för henne att förslava oss eller bara låta oss dö. Men hon låter oss vara fria…om vi vill.
Kohi Sunrise from Chris Gin
Hon rör sig sakta där borta, naken. Jag vill titta. Men hon strålar så vackert att jag kan inte se på henne utan att bränna mina ögon. Nu stiger hon upp och jag känner henne nära på ett alldeles underbart sätt som får mig att tappa andan och falla – varje morgon, varje dag, varje år. Inga människor kan vakna på det sättet. Bara djur, sagoprinsessor och andra väsen vet hur man gör. Jag blundar och vänder mig mot hennes ansikte. Mitt leende växer sakta fram. Vi möts stilla, kysser varandra.
Hon rör sig sakta vidare medan hon söker min hand. Jag tar hennes och följer varenda steg hon tar, förundras över hennes kraft och kärlek. Varför valde hon mig tänker jag, som om jag inte förstod att jag är bara en av alla hennes älskare. Hon är inte min. Jag tänker att jag måste visa henne min kärlek. Jag måste visa att jag förstår hur vi kan leva tillsammans resten av livet trots att jag inte ens vet om jag överlever dagen.
Jag ger dig min dag och mina tankar tänker jag. Hon strålar och säger “Det är allt jag begär” samtidigt som hon rör sig vidare mot skogen där borta. På kvällen när jag går och lägger mig är hon borta sedan länge. Jag tittar ut över mörkret och undrar om vi ses i morgon igen. Det är inte säkert. Inget är säkert.
Jag somnar och drömmer om nästa dag. Om jag vaknar ska du få den dagen också. Om inte, vill jag att du lyser på min grav och berättar – här ligger han som levde.